Denna blogg-kommentar är helt klart det roligaste jag har läst på länge...
Benny Lindholm sa...
Tänk dig inför valet 2018. Mona Sahlin (ja, hon är faktiskt kvar - man blir aldrig av med henne) har precis vunnit omröstningen på sossekongressen i Gävle. Socialdemokraterna ska nu läggas ned som parti.
Hon berättar stolt om det förnyelseprojekt som man inledde redan under 1990-talet: att infiltrera moderaterna.
Projektet var också lyckat. Moderaterna fick ett starkt stöd 2014 (42.3% av rösterna) och centern och kristdemokraterna åkte ur riksdagen. Sossarna hade landat på 18.4%. Inför kongressen i Gävle var man nere på mellan 10-12% i opinionsmätningarna och moderaterna nosade på 50%. Det var dags att lägga fram korten.
Bredvid Mona står också Anja (som också hade lyckats klamra sig fast trots en rad skandaler som privatbygge på Lidingö, kravaller mot norska sjuksköterskor och ett privata LO-sjukhus för fackpampar). Skandaler som nu erkändes vara en del av projektet.
Den nye moderata statsministern (Sten Tolgfors som rent fysiskt hade blivit mer och mer lik Reinfeldt innan valet 2014) berättade också på sossekongressen att man ödmjukt skulle sträcka ut handen till alla socialdemokratiska partiarbetare och att man nu också skulle byta namn från nya moderaterna till socialmoderaterna.
Ridå.
fredag 15 oktober 2010
onsdag 13 oktober 2010
fredag 8 oktober 2010
Shabbat shalom
Vi har det trevligt. Dock sa har jag inte tid att skriva nagot omfattande for stunden sa jag bjuder pa mig sjalv i mjukisar...
torsdag 7 oktober 2010
Skickar vidare...
Efter över 12 timmars plugg så hämtade vi Johanna vid flyget tidigt i morse. Så tidigt att jag inte vaknade av klockan och missade morgonmötet med min projektgrupp - fy, usch. Jag har fortfarande inte sovit något större antal timmar och trotts utmattning så går det självklart inte att somna om.
Skulle mer än gärna ha skrivit ett bildande politiskt inlägg just nu men jag känner mig inte så kapabel till uppgiften. Som tur var har jag min bloggkollega Kim som alltid är först att uppdatera när det handlar om Israel. Läs hans blogg så länge så återkommer jag senare i dag:
tisdag 5 oktober 2010
Mångkulturell Java-föreläsning
Jag pluggar Webbutveckling på distans och fick just ett gott skratt under en föreläsningsvideo.
 |
| "Gift med" 0-1 |
Läraren ska förklara relationer i objektorienterad programmering:
"Ja då kan man tänka sig relationer mellan personer som symboliserar objekt. Gift kan man ju exempelvis bara vara med ingen eller en person... (konstpaus), i Sverige tillåter vi ju inte månggifte, så då är det stopp där vi ett (konstpaus), ja i andra kulturer kan det ju vara okej. Då kan man ändra denna gräns till fyra eller vad den nu kan vara."
Underbart att mångkulturen har hittat ända till Java-programmering.
Ingen pratar med mormor om Auswitch
Det tycks alltid debatteras om hur "judarna utnyttjar Förintelsen" eller att hela händelsen rent ut sagt är en "judisk konspiration". Dessa påståenden kommer till stor del upp till ytan i kombination med debatter om Israel. Jag blev faktiskt förvånad när jag inser hur vanligt det är att ifrågasätta Förintelsen på vänster-bloggar, i forum och i kommentarer runt om på nätet. Det verkar inte spela någon roll att vi har växt upp med historieundervisning.
Att ifrågasätta judarnas tragiska historia och börja spekulera i konspirationsteorier är något som nazister brukar stå för. Nuförtiden verkar det vara mer okej i största allmänhet att diskutera i klassik antisemisk anda. Och det är rätt obehagligt där ute i bloggdjungeln när välkända skribenter stundtals legitimerar våld mot civila judar, lite snyggt och nästan politiskt korrekt, i samband med aktioner från den israeliska armén eller staten. Antisemitismen ökar stadigt i Europa och är i många fall dolt av antisionism. Nej, all kritik av Israel är absolut inte antisemitism men det är så pass ofta som det förknippas att situationen börjar bli en smula obehaglig.
Allvaret med Förintelsen börjar suddas ut i takt med dessa frågeställningar. När det även börjar spekuleras om judarnas koppling till 9/11 så kan man inte låta bli att titta tillbaka på nazisterna propaganda.
Till skillnad från den nya allmänna bilden så tar judarna antisemitism och Förintelsen på allvar. Att israelerna skulle legitimera våldet i Gaza med anledning av judiskt historia är befängt och tyvärr är det många som påstår detta. Israel har en ständig koppling till brutala historien då många överlevare såg sin fristad i Palestina - ett land där judar skulle få vara judar och aldrig bli förföljda mera. Dessa människor, de som överlevde något som man aldrig riktigt kan begripa, är släktingar till de israeler och judar som idag utsätts för en modern tappning av antisemitism.
Tror det eller ej, men jag har aldrig sett några skämta så mycket om judar och judisk historia som just judar. Men när det kommer till dem som var där, de som fick genomlida förödelsen, så är det ett mycket känsligt ämne. Ingen pratar med mormor om Auswitch.
Tidigare inlägg i ämnet:
The protocols of Zion - Judiskt herravälde
När kommer den sista juden att lämna Sverige?
"Är jag nazist bara för att jag hatar judar?"
 |
| Den moderna antisemitismen påminner mycket om Hitlers propaganda. |
Allvaret med Förintelsen börjar suddas ut i takt med dessa frågeställningar. När det även börjar spekuleras om judarnas koppling till 9/11 så kan man inte låta bli att titta tillbaka på nazisterna propaganda.
 |
| Ett attentat mot ett dagis i Berlin då bland annat en rökbomb kastades in. |
Tror det eller ej, men jag har aldrig sett några skämta så mycket om judar och judisk historia som just judar. Men när det kommer till dem som var där, de som fick genomlida förödelsen, så är det ett mycket känsligt ämne. Ingen pratar med mormor om Auswitch.
Tidigare inlägg i ämnet:
The protocols of Zion - Judiskt herravälde
När kommer den sista juden att lämna Sverige?
"Är jag nazist bara för att jag hatar judar?"
måndag 4 oktober 2010
Hemmafixarna
Sedan flytten till Allenby så har jag och Moran försökt att ta fram våra husliga sidor och börjat testa våra förmågor i diverse projekt. Häromdagen så slog vi på stort då jag hittade ett recept på bröd med soltorkade tomater och oliver - supergott tänkte vi. Så här i efterhand kan det kännas lite bittert med alla dyra ingredienser. Det är väl lite därför jag envisas med att försöka knapra på de stenhårda limporna med en smak av jäst och något annat svårdefinierat. Ibland får man inse sitt nederlag.
Så det gjorde vi och tog tag i nästa projekt - plantering. Till min stora förtjusning så hittade jag en planteringsbutik i slutet av Shuk Ha'Carmel och vi införskaffade krukor, frön och hela 50kg planteringsjord - som en ung man med stirriga ögon bar hem till oss för ca 30kr. Förhoppningsvis ska det komma upp tre olika sorters kryddor och tre olika sorters blommor. Varje morgon så springer vi exalterat ut för att se om något har hänt under natten - so far har tre av sex visat tecken på liv. Fortsättning följer...
Så det gjorde vi och tog tag i nästa projekt - plantering. Till min stora förtjusning så hittade jag en planteringsbutik i slutet av Shuk Ha'Carmel och vi införskaffade krukor, frön och hela 50kg planteringsjord - som en ung man med stirriga ögon bar hem till oss för ca 30kr. Förhoppningsvis ska det komma upp tre olika sorters kryddor och tre olika sorters blommor. Varje morgon så springer vi exalterat ut för att se om något har hänt under natten - so far har tre av sex visat tecken på liv. Fortsättning följer...
 |
| Mobilkameran gör inte dessa gröna små saker rättvisa. |
söndag 3 oktober 2010
Taco-kulturen har inte nått det heliga landet
Den senaste tiden så har min frustration växt över utbudet i matbutikerna. I de flesta fall så älskar jag maten här, men pita/falafel/hummus/schnitzel blir lite tradigt i längden. Dessutom finns det en hel del jag inte gillar, exempelvis äggplanta som är på topplistan över det mest äckliga jag någonsin ätit. Och då är jag en person som inte är kinkig med maten.
 |
| Jerusalem - 400kg hummus. I genomsnitt äter israeler 10kg hummus om året. |
Men den riktiga frustrationen ligger i avsaknaden av en mängd produkter som jag har tagit förgivet på ICA. Min lista kan göras lång men främst så är det saker som är förknippade med tacos. Begreppet tex-mex verkar inte existera i huvud taget. Inte heller möjliga substitut som kan liknas vid smaken verkar vara möjliga att få tag på. Absurt nog så är det lättare att få tag på både kaviar, knäckebröd och snus.
Min bittra listning av det jag saknar mest i stunden:
- Allt som har med tacos att göra (Har visserligen sett tortilla-bröd men de kostade ca 60 kr för några torra inplastade stackare.)
- Kräftor (Omöjligt)
- Köttfärssås (Har letat på stormarknader men ingen verkar förstå vad jag menar.)
- Pulver-dipp (Omöjligt)
- Dipp i störta allmänhet (Den enda dippen jag hittills hittat är något salsa-liknande från Pringles. En gång, på kibbutzen, sen dess har jag inte sett den igen.)
- All typ av gratäng (Fiskgratäng, potatisgratäng och allt annat gratinerat, går visserligen att fixa ihop rätt bra på egen hand.)
- Beanässås (Hade aldrig trott detta.)
- Filmjölk (Omöjligt. Har inte ätit fil med flingor på snart ett halvår.)
Jag är också lite förvånad över saker jag inte saknar som klassikern "svenskt kaffe". Det går alldeles utmärkt att dricka snabb-kaffe och dessutom så har jag börjat fastna för turkiskt kaffe med kryddor och socker. Även knäckebröd går att köpa på flera ställen så det är inga problem att fixa ett paket Wasa, men självklart lite dyrare. Jag har även turen att bo granne med en rysk affär som jag ska utforska lite närmare och förhoppningsvis fynda något på listan. Förövrigt är det bara att sluta klaga och börja bli kreativ i köket.
torsdag 30 september 2010
All credit till dig Johanna, all credit.
Sitter/ligger i soffan på balkongen och dricker rödvin med Limor och Moran. Allenby börjar vakna till efter Sukkot och idag har vi bokat biljetter till Sverige - bra och läskigt - skrämmande och fint. Men det blir en vintersemester trotts allt, 12dec-4jan.
Men först är det något betydligt aktuellare att se fram emot - min vän Johannas första resa till Israel. Nästa vecka kommer hon och jag kan inte annat än att le åt tanken på att få visa upp min älskade stad, mitt älskade land, för min älskade vän. På grund av konflikten och den allmänt negativa synen på detta land så känns det finare än någonsin när en kompis vågar sig över gränsen. All credit till dig Johanna, all credit. Ses på Ben Gurion!
Men först är det något betydligt aktuellare att se fram emot - min vän Johannas första resa till Israel. Nästa vecka kommer hon och jag kan inte annat än att le åt tanken på att få visa upp min älskade stad, mitt älskade land, för min älskade vän. På grund av konflikten och den allmänt negativa synen på detta land så känns det finare än någonsin när en kompis vågar sig över gränsen. All credit till dig Johanna, all credit. Ses på Ben Gurion!
 |
| Förra vintern - kundvagns-äventyr. |
 |
| Vin-frukost i Bagarmossen. |
Svar om bosättningar
Jag har svårt att hinna med att svara på kommentarer, men när någon uppriktigt sagt verkar intresserad så kan jag inte låta bli, trotts att jag har plugg upp över öronen.
Hej, intressant blogg. Jag är som många andra förvirrade av Israel-Palestina konflikten. En sak jag inte förstår med denna konflikt är hur byggandet av bosättningar på Palestinsk mark kan rättfärdigas. Hur resonerar israelerna kring detta? Ta inte detta som kritik, jag vill helt enkelt bara förstå hur Israelerna tänker kring detta och varför de tycker det är ok.
/Tellus
Hej Tellus,
Precis som att alla svenskar inte håller med SD eller Moderaternas politik så håller långt i från alla israeler med regeringens beslut. Vissa på högerkanten försvarar bosättningarna och andra inte. Precis som i alla andra, speciellt demokratiska länder, så finns det väldigt mycket olika åsikter.
Frågan om bosättningarna är väldigt rörig. Som du kanske vet så tog Israel makten över Västbanken under 6 dagars kriget och enligt internationell lag så ses området som en militär ockupation. Det anser dock inte alla och historiskt sätt så har många landområden "vunnits" under krig, precis som Israel vann 6 dagars kriget. Som du har märkt så är hela konflikten oöverskådlig och det är nästan omöjligt att ha en helt klar opartiskt bild och det är inte lätt i bosättar-frågan heller. I vissa fall handlar det om judar som tidigare bott i området och nu har fått sin "rätt" att återvända. Andra har en helt religiös inställning till frågan och hävdar sin rätt att återvända till de platser som bibliskt och historiskt sätt har bebotts av judar. Vilket har bidragit till att många bosättare är religiösa fanatiker som beter sig illa mot sina arabiska grannar och ger en fasansfull bild utåt. I sin tur beter sig många palestiner våldsamt mot bosättarna.
Översatt från Wikipedia:
Hej, intressant blogg. Jag är som många andra förvirrade av Israel-Palestina konflikten. En sak jag inte förstår med denna konflikt är hur byggandet av bosättningar på Palestinsk mark kan rättfärdigas. Hur resonerar israelerna kring detta? Ta inte detta som kritik, jag vill helt enkelt bara förstå hur Israelerna tänker kring detta och varför de tycker det är ok.
/Tellus
Hej Tellus,
Precis som att alla svenskar inte håller med SD eller Moderaternas politik så håller långt i från alla israeler med regeringens beslut. Vissa på högerkanten försvarar bosättningarna och andra inte. Precis som i alla andra, speciellt demokratiska länder, så finns det väldigt mycket olika åsikter.
 |
| Bosättare protesterar mot byggstopp. |
Översatt från Wikipedia:
Debatt om bosättningarna
Palestinierna hävdar att politiken för bosättningarna är ett försök att förebygga eller till och med sabotage ett fredsfördrag som inkluderar palestinska suveränitet , och hävdar att förekomsten av bosättningar skada möjligheten att ha en livskraftig och sammanhängande stat. [35] [36]
The Israel UD hävdar att vissa bosättningar är legitima, eftersom de tog form när det inte fanns någon operativ diplomatisk överenskommelse, och därmed de inte bryter mot några avtal. [37] [38] [39]Baserat på detta, hävdar de följande särskilda Skälen till godtagandet av bosättningar som legitim:
- Före undertecknandet av israelisk-egyptiska fredsfördrag , av utbrottet av första intifadan i slutet av åttiotalet, ner till undertecknandet av israelisk-jordanska fredsfördraget 1994, israeliska regeringar på vänster och höger hävdade att bosättningarna var av strategiska och taktiska betydelse. Placeringen av bosättningarna främst valts på grundval av hot om en attack från de angränsande fientliga länderna i Jordanien , Syrien och Egypten och möjliga vägar av förskottet till israeliska befolkningen områden [ källa behövs ]. Dessa bosättningar var ursprungligen tänkt som bidrar till freden och säkerheten i staten Israel vid en tidpunkt då fredsfördrag inte hade undertecknats. Vissa anhängare av bosättningarna citera fortfarande dessa skäl. [40] [41] [42] [43] [44] [45]
- Många [ vem? ] religiösa judar hävda den bibliska judiska anknytningen till de områden i tvisten, med argumentet att deras anspråk på att bygga är lika med den bibliska judiska anslutning till andra områden i Israel.
Det finns mycket att läsa om ämnet och jag anser mig absolut inte vara någon expert. Men bosättningarna gynnar inte direkt landet, speciellt inte då de irriterar i fredsförhandlingarna. Många många israeler är emot bosättningarna av förståeliga själ. Men även om man slutar att bygga nytt så är det inte helt enkelt att "kasta ut" alla de judiska samhällen på Västbanken, speciellt inte då de har bott där länge och för dem är det att bli utkastade från sina hem på samma sätt som palestiner får uppleva.
Jag hoppas att du har fått en lite klarare bild och forsätt att ta in information från olika typer av källor, det kommer i slutändan att ge dig en helt egen åsikt.
onsdag 29 september 2010
Nej Lieberman, nej!
DN - Israels utrikesminister: Flytta ut Israels araber
Jaha, det var ju typiskt. När det för en gång skull är lite flow så hoppar stolpskottet Avigdor Lieberman fram som gubben ur lådan och föreslår, inför FN, en lösning om att flytta ut alla israeliska araber till en ny Palestinsk stat i utbyte mot bosättningarna. Som tur var tar andra ministrar direkt avstånd från uttalandet och även Netanyahu har gått ut med att uttalandet inte speglar regeringens politik. Kritiken mot Lieberman har varit stenhård från alla håll och det har även föreslagits att han ska avgå efter detta. Jag kan inte annat än att hålla med.
Lieberman representerar varken det israeliska folkets eller regeringens åsikter. Men det ser ändå illa ut när man läser de svenska rubrikerna. Speciellt då det inte betonas nog hur regeringen har tagit direkt avstånd från uttalandet. I detta läge, mitt i fredsförhandlingarna, så finns det ingen plats för idiotiska uttalanden av fascistiska uppblåsta män med för mycket makt. Nu är det nog Lieberman - avgå.
Länkar: DN GP
Jaha, det var ju typiskt. När det för en gång skull är lite flow så hoppar stolpskottet Avigdor Lieberman fram som gubben ur lådan och föreslår, inför FN, en lösning om att flytta ut alla israeliska araber till en ny Palestinsk stat i utbyte mot bosättningarna. Som tur var tar andra ministrar direkt avstånd från uttalandet och även Netanyahu har gått ut med att uttalandet inte speglar regeringens politik. Kritiken mot Lieberman har varit stenhård från alla håll och det har även föreslagits att han ska avgå efter detta. Jag kan inte annat än att hålla med.
Lieberman representerar varken det israeliska folkets eller regeringens åsikter. Men det ser ändå illa ut när man läser de svenska rubrikerna. Speciellt då det inte betonas nog hur regeringen har tagit direkt avstånd från uttalandet. I detta läge, mitt i fredsförhandlingarna, så finns det ingen plats för idiotiska uttalanden av fascistiska uppblåsta män med för mycket makt. Nu är det nog Lieberman - avgå.
 |
| Israels utrikesminister Avidgor Leiberman. |
tisdag 28 september 2010
En rejäl uppdatering
Mamma har klagat på avsaknaden av blogginlägg, så jag får försöka mig på en update;
Det har varit två födelsedagar (bla Morans), Rosh Hashana, Yom Kipur, Sukkot och en massa lediga dagar för alla utom mig. Jag har ju börjat plugga från en svensk högskola på distans och det är frustrerande att följa svensk almanacka, minst sagt. Speciellt är jag avundsjuk under denna månad då högtiderna radar upp sig och jag försöker ta ledigt så gott det går. Men det känns otroligt skönt med aktivering och jag ser fram emot att bli en fullfjädrad något-inom-high-tech. Jag har också en enorm tur att mitt intresse ligger just runt detta område då Israel inte är kända för att betala ut dåliga löner på sina internationella storföretag.
Mitt i allt detta har vi ju flyttat också. Lättare sagt än gjort. Men äntligen så börjar vi komma i ordning och jag trivs bättre än jag kunnat ana. Tel Aviv är verkligen en stad som länge har legat mig varmt om hjärtat och jag känner en ständig hunger över att utforska varje vrå i mitt kvarter.
Nu ska jag ta mig mer tid att uppdatera bloggen, men for now så kommer lite bilder till mamma <3:
:
 |
| Karin och Jenny var på besök från Sverige och vi drack Goldstar med Avigail. |
 |
| Glad / Förvirrad - random bar i Tel Aviv. |
 |
| Utsikten från våran balkong - fantastiskt. |
 |
| Moran och lillebror Neri - innan avfärd mot norr och firande av Rosh Hashana (nyår). |
 |
| Aviad kom från kibbutzen och hälsade på då Moran hade födelsedag. |
 |
| Balkongfesten var super - här syns Limor, Esther och Shay. |
 |
| Dagen efter så åkte vi med Aviad till kibbutzen för Yom Kipur. Noam följde också med från Tel Aviv och det blev en kanonhelg. |
 |
| Janine och Aviad kom åter och häslade på över Sukkot. |
 |
| På väg till stranden. |
 |
| Nicole och Janine - öl och sol i sanden. |
 |
| Vattenpipa och rödvinshäng. |
onsdag 8 september 2010
Shana tova! Gott nytt år!
I kväll ska det judiska nyåret firas och vi åker upp till norr och gästar Morans mormor och släkt.
Gott nytt 5771!
tisdag 7 september 2010
Skitarg krönika
Publicerar hela krönikan från Expressen.se. Mannen är en aning upprörd. Dock så får man ta det med en nypa salt tycker jag...
Ulf Nilson: Situationen i Mellanöstern har aldrig varit så hotfull som i dag
Nästa fredag ska Hillary Clinton försöka få fart på fredssamtal mellan Israel (Netanyahu) och "palestinierna" (Mahmud Abbas).
Med "palestinierna" menar vi i dag det gamla al-Fatah, kärnan i Arafats PLO. Andra starka spelare på den palestinska sidan är Hamas, som håller Gaza, och Hizbollah, stödda av inte minst Iran, som är starka på Västbanken.
Nu frågar den som överhuvudtaget är intresserad givetvis: Okej, blir det fred nu?
Till vilket det bara finns ett vettigt svar: nej, inte alls. Inte nu. Och inte under överskådlig tid. När mirakel inträffar brukar det vara i Mellanöstern, men tyvärr ser jag inte ett enda vid horisonten. Tvärtom, sen jag gjorde mitt första Israel-krig 1956 (det så kallade Suez-kriget där israelerna huvudsakligen slogs mot och spöade upp Nassers egyptier) har situationen varit ibland sämre, ibland mera hotfull.
Men a l d r i g så hotfull som i dag.
Låt mig upprepa det:
A l d r i g så hotfull som i dag.
Vilket inte beror på att människorna blivit mer ondsinta - hatet har alltid funnits! - men på att den teknologiska utvecklingen fört oss till randen av en katastrof. Möjligen den största katastrof som framkallats av människor (Adolf och Josef inte undantagna).
Det ligger till så här:
Israel har kärnvapen, några hundra laddningar, och medel att spränga dem, till exempel över Teheran. Eller Kairo. Eller Damaskus.
Relativt snart - ett år, två år, mindre? - kommer också Iran att ha "det slutgiltiga vapnet" (som bevarat fred mellan supermakterna i 65 år, men inte nödvändigtvis kommer att fortsätta med det). Irans president, den avskyvärde Ahmadinejad, har gång på gång hotat Israel med förintelse. Det betyder, för att göra en lång historia kort, att i n g e n ansvarskännande israelisk ledare kan tillåta att Iran får djävulsvapnet. När man fått bevis, eller tillräckligt starka indicier, eller bara alltför skrämmande aningar, m å s t e man slå till. Och hårt, kanske rentav med hjälp från USA.
I värsta fall dör hundratusentals människor och väldiga områden av jorden förgiftas. Om Iran lyckas vedergälla, vilket är fullt möjligt, kommer askmoln att sprida sig vida omkring...
...men det kan bli värre.
Pakistan som befinner sig i galopperande sönderfall under Asif Ali Zardari - hans öknamn, "Mr 10 procent", säger egentligen allt - har kärnvapen. Ett antal av dessa vapen kan stjälas - kanske rentav köpas - av al-Qaida eller andra terroristgrupper. Terroristerna kan smälla och göra slut på all ordning och reda (det finns inte mycket) i Pakistan. De kan poola med iranierna och kompisar i Afghanistan och slå till mot både Israel, amerikanska förband och - viktigt, viktigt för extremister i Pakistan - Indien.
Indierna som har rikligt med kärnvapen kan slå tillbaka - och kommer givetvis att göra det. I utkanten av eländet måste Kinas ledare, liksom president Obama, försöka få kataklysmen under kontroll. Men hur gör man det?
Okej, jag målar fan på väggen. Men fan finns och människor beredda att jobba för honom finns också. Är 2010 ett av de farligaste åren i historien? Javisst - och händer det inget nu gäller det alla kommande år, så långt vi kan se...
Med "palestinierna" menar vi i dag det gamla al-Fatah, kärnan i Arafats PLO. Andra starka spelare på den palestinska sidan är Hamas, som håller Gaza, och Hizbollah, stödda av inte minst Iran, som är starka på Västbanken.
Nu frågar den som överhuvudtaget är intresserad givetvis: Okej, blir det fred nu?
Till vilket det bara finns ett vettigt svar: nej, inte alls. Inte nu. Och inte under överskådlig tid. När mirakel inträffar brukar det vara i Mellanöstern, men tyvärr ser jag inte ett enda vid horisonten. Tvärtom, sen jag gjorde mitt första Israel-krig 1956 (det så kallade Suez-kriget där israelerna huvudsakligen slogs mot och spöade upp Nassers egyptier) har situationen varit ibland sämre, ibland mera hotfull.
Men a l d r i g så hotfull som i dag.
Låt mig upprepa det:
A l d r i g så hotfull som i dag.
Vilket inte beror på att människorna blivit mer ondsinta - hatet har alltid funnits! - men på att den teknologiska utvecklingen fört oss till randen av en katastrof. Möjligen den största katastrof som framkallats av människor (Adolf och Josef inte undantagna).
Det ligger till så här:
Israel har kärnvapen, några hundra laddningar, och medel att spränga dem, till exempel över Teheran. Eller Kairo. Eller Damaskus.
Relativt snart - ett år, två år, mindre? - kommer också Iran att ha "det slutgiltiga vapnet" (som bevarat fred mellan supermakterna i 65 år, men inte nödvändigtvis kommer att fortsätta med det). Irans president, den avskyvärde Ahmadinejad, har gång på gång hotat Israel med förintelse. Det betyder, för att göra en lång historia kort, att i n g e n ansvarskännande israelisk ledare kan tillåta att Iran får djävulsvapnet. När man fått bevis, eller tillräckligt starka indicier, eller bara alltför skrämmande aningar, m å s t e man slå till. Och hårt, kanske rentav med hjälp från USA.
I värsta fall dör hundratusentals människor och väldiga områden av jorden förgiftas. Om Iran lyckas vedergälla, vilket är fullt möjligt, kommer askmoln att sprida sig vida omkring...
...men det kan bli värre.
Pakistan som befinner sig i galopperande sönderfall under Asif Ali Zardari - hans öknamn, "Mr 10 procent", säger egentligen allt - har kärnvapen. Ett antal av dessa vapen kan stjälas - kanske rentav köpas - av al-Qaida eller andra terroristgrupper. Terroristerna kan smälla och göra slut på all ordning och reda (det finns inte mycket) i Pakistan. De kan poola med iranierna och kompisar i Afghanistan och slå till mot både Israel, amerikanska förband och - viktigt, viktigt för extremister i Pakistan - Indien.
Indierna som har rikligt med kärnvapen kan slå tillbaka - och kommer givetvis att göra det. I utkanten av eländet måste Kinas ledare, liksom president Obama, försöka få kataklysmen under kontroll. Men hur gör man det?
Okej, jag målar fan på väggen. Men fan finns och människor beredda att jobba för honom finns också. Är 2010 ett av de farligaste åren i historien? Javisst - och händer det inget nu gäller det alla kommande år, så långt vi kan se...
Ulf Nilsson
Expressen Krönika
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)