Ulf Nilson: Situationen i Mellanöstern har aldrig varit så hotfull som i dag
Nästa fredag ska Hillary Clinton försöka få fart på fredssamtal mellan Israel (Netanyahu) och "palestinierna" (Mahmud Abbas).
Med "palestinierna" menar vi i dag det gamla al-Fatah, kärnan i Arafats PLO. Andra starka spelare på den palestinska sidan är Hamas, som håller Gaza, och Hizbollah, stödda av inte minst Iran, som är starka på Västbanken.
Nu frågar den som överhuvudtaget är intresserad givetvis: Okej, blir det fred nu?
Till vilket det bara finns ett vettigt svar: nej, inte alls. Inte nu. Och inte under överskådlig tid. När mirakel inträffar brukar det vara i Mellanöstern, men tyvärr ser jag inte ett enda vid horisonten. Tvärtom, sen jag gjorde mitt första Israel-krig 1956 (det så kallade Suez-kriget där israelerna huvudsakligen slogs mot och spöade upp Nassers egyptier) har situationen varit ibland sämre, ibland mera hotfull.
Men a l d r i g så hotfull som i dag.
Låt mig upprepa det:
A l d r i g så hotfull som i dag.
Vilket inte beror på att människorna blivit mer ondsinta - hatet har alltid funnits! - men på att den teknologiska utvecklingen fört oss till randen av en katastrof. Möjligen den största katastrof som framkallats av människor (Adolf och Josef inte undantagna).
Det ligger till så här:
Israel har kärnvapen, några hundra laddningar, och medel att spränga dem, till exempel över Teheran. Eller Kairo. Eller Damaskus.
Relativt snart - ett år, två år, mindre? - kommer också Iran att ha "det slutgiltiga vapnet" (som bevarat fred mellan supermakterna i 65 år, men inte nödvändigtvis kommer att fortsätta med det). Irans president, den avskyvärde Ahmadinejad, har gång på gång hotat Israel med förintelse. Det betyder, för att göra en lång historia kort, att i n g e n ansvarskännande israelisk ledare kan tillåta att Iran får djävulsvapnet. När man fått bevis, eller tillräckligt starka indicier, eller bara alltför skrämmande aningar, m å s t e man slå till. Och hårt, kanske rentav med hjälp från USA.
I värsta fall dör hundratusentals människor och väldiga områden av jorden förgiftas. Om Iran lyckas vedergälla, vilket är fullt möjligt, kommer askmoln att sprida sig vida omkring...
...men det kan bli värre.
Pakistan som befinner sig i galopperande sönderfall under Asif Ali Zardari - hans öknamn, "Mr 10 procent", säger egentligen allt - har kärnvapen. Ett antal av dessa vapen kan stjälas - kanske rentav köpas - av al-Qaida eller andra terroristgrupper. Terroristerna kan smälla och göra slut på all ordning och reda (det finns inte mycket) i Pakistan. De kan poola med iranierna och kompisar i Afghanistan och slå till mot både Israel, amerikanska förband och - viktigt, viktigt för extremister i Pakistan - Indien.
Indierna som har rikligt med kärnvapen kan slå tillbaka - och kommer givetvis att göra det. I utkanten av eländet måste Kinas ledare, liksom president Obama, försöka få kataklysmen under kontroll. Men hur gör man det?
Okej, jag målar fan på väggen. Men fan finns och människor beredda att jobba för honom finns också. Är 2010 ett av de farligaste åren i historien? Javisst - och händer det inget nu gäller det alla kommande år, så långt vi kan se...
Med "palestinierna" menar vi i dag det gamla al-Fatah, kärnan i Arafats PLO. Andra starka spelare på den palestinska sidan är Hamas, som håller Gaza, och Hizbollah, stödda av inte minst Iran, som är starka på Västbanken.
Nu frågar den som överhuvudtaget är intresserad givetvis: Okej, blir det fred nu?
Till vilket det bara finns ett vettigt svar: nej, inte alls. Inte nu. Och inte under överskådlig tid. När mirakel inträffar brukar det vara i Mellanöstern, men tyvärr ser jag inte ett enda vid horisonten. Tvärtom, sen jag gjorde mitt första Israel-krig 1956 (det så kallade Suez-kriget där israelerna huvudsakligen slogs mot och spöade upp Nassers egyptier) har situationen varit ibland sämre, ibland mera hotfull.
Men a l d r i g så hotfull som i dag.
Låt mig upprepa det:
A l d r i g så hotfull som i dag.
Vilket inte beror på att människorna blivit mer ondsinta - hatet har alltid funnits! - men på att den teknologiska utvecklingen fört oss till randen av en katastrof. Möjligen den största katastrof som framkallats av människor (Adolf och Josef inte undantagna).
Det ligger till så här:
Israel har kärnvapen, några hundra laddningar, och medel att spränga dem, till exempel över Teheran. Eller Kairo. Eller Damaskus.
Relativt snart - ett år, två år, mindre? - kommer också Iran att ha "det slutgiltiga vapnet" (som bevarat fred mellan supermakterna i 65 år, men inte nödvändigtvis kommer att fortsätta med det). Irans president, den avskyvärde Ahmadinejad, har gång på gång hotat Israel med förintelse. Det betyder, för att göra en lång historia kort, att i n g e n ansvarskännande israelisk ledare kan tillåta att Iran får djävulsvapnet. När man fått bevis, eller tillräckligt starka indicier, eller bara alltför skrämmande aningar, m å s t e man slå till. Och hårt, kanske rentav med hjälp från USA.
I värsta fall dör hundratusentals människor och väldiga områden av jorden förgiftas. Om Iran lyckas vedergälla, vilket är fullt möjligt, kommer askmoln att sprida sig vida omkring...
...men det kan bli värre.
Pakistan som befinner sig i galopperande sönderfall under Asif Ali Zardari - hans öknamn, "Mr 10 procent", säger egentligen allt - har kärnvapen. Ett antal av dessa vapen kan stjälas - kanske rentav köpas - av al-Qaida eller andra terroristgrupper. Terroristerna kan smälla och göra slut på all ordning och reda (det finns inte mycket) i Pakistan. De kan poola med iranierna och kompisar i Afghanistan och slå till mot både Israel, amerikanska förband och - viktigt, viktigt för extremister i Pakistan - Indien.
Indierna som har rikligt med kärnvapen kan slå tillbaka - och kommer givetvis att göra det. I utkanten av eländet måste Kinas ledare, liksom president Obama, försöka få kataklysmen under kontroll. Men hur gör man det?
Okej, jag målar fan på väggen. Men fan finns och människor beredda att jobba för honom finns också. Är 2010 ett av de farligaste åren i historien? Javisst - och händer det inget nu gäller det alla kommande år, så långt vi kan se...
Ulf Nilsson
Expressen Krönika
2 kommentarer:
Japp... upprörd är han!! Men Ulf Nilsson brukar ju sällan vara helt ute och cykla, så nog finns det fog för oro.. Även om han naturligtvis dragit till med "värsta tänkbara".. Det finns ett gäng rätt samvetslösa rackare i ledarpositioner i vår värld!! Inte kul..
För att avsluta med en trevligare notering: Ha det så fint i nya lägenheten!! :-)
Håller med! Visst finns det en stor oro men israelerna är lite avtrubbade vad det gäller krigsoro. Känns som att det alltid pratas om att ny smäller det och sen så händer det inget. Men man ska alltid vara lite orolig tycker jag.
Tack:) Vi har just avverkat första morgonen på balkongen. Så härligt!
Skicka en kommentar