Visar inlägg med etikett Israel och politiken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Israel och politiken. Visa alla inlägg

torsdag 30 september 2010

Svar om bosättningar

Jag har svårt att hinna med att svara på kommentarer, men när någon uppriktigt sagt verkar intresserad så kan jag inte låta bli, trotts att jag har plugg upp över öronen.

Hej, intressant blogg. Jag är som många andra förvirrade av Israel-Palestina konflikten. En sak jag inte förstår med denna konflikt är hur byggandet av bosättningar på Palestinsk mark kan rättfärdigas. Hur resonerar israelerna kring detta? Ta inte detta som kritik, jag vill helt enkelt bara förstå hur Israelerna tänker kring detta och varför de tycker det är ok. 

/Tellus
Hej Tellus,

Precis som att alla svenskar inte håller med SD eller Moderaternas politik så håller långt i från alla israeler med regeringens beslut. Vissa på högerkanten försvarar bosättningarna och andra inte. Precis som i alla andra, speciellt demokratiska länder, så finns det väldigt mycket olika åsikter.

Bosättare protesterar mot byggstopp.
Frågan om bosättningarna är väldigt rörig. Som du kanske vet så tog Israel makten över Västbanken under 6 dagars kriget och enligt internationell lag så ses området som en militär ockupation. Det anser dock inte alla och historiskt sätt så har många landområden "vunnits" under krig, precis som Israel vann 6 dagars kriget. Som du har märkt så är hela konflikten oöverskådlig och det är nästan omöjligt att ha en helt klar opartiskt bild och det är inte lätt i bosättar-frågan heller. I vissa fall handlar det om judar som tidigare bott i området och nu har fått sin "rätt" att återvända. Andra har en helt religiös inställning till frågan och hävdar sin rätt att återvända till de platser som bibliskt och historiskt sätt har bebotts av judar. Vilket har bidragit till att många bosättare är religiösa fanatiker som beter sig illa mot sina arabiska grannar och ger en fasansfull bild utåt. I sin tur beter sig många palestiner våldsamt mot bosättarna.

Översatt från Wikipedia:

Debatt om bosättningarna

Palestinierna hävdar att politiken för bosättningarna är ett försök att förebygga eller till och med sabotage ett fredsfördrag som inkluderar palestinska suveränitet , och hävdar att förekomsten av bosättningar skada möjligheten att ha en livskraftig och sammanhängande stat. [35] [36]
The Israel UD hävdar att vissa bosättningar är legitima, eftersom de tog form när det inte fanns någon operativ diplomatisk överenskommelse, och därmed de inte bryter mot några avtal. [37] [38] [39]Baserat på detta, hävdar de följande särskilda Skälen till godtagandet av bosättningar som legitim:
  • Före undertecknandet av israelisk-egyptiska fredsfördrag , av utbrottet av första intifadan i slutet av åttiotalet, ner till undertecknandet av israelisk-jordanska fredsfördraget 1994, israeliska regeringar på vänster och höger hävdade att bosättningarna var av strategiska och taktiska betydelse. Placeringen av bosättningarna främst valts på grundval av hot om en attack från de angränsande fientliga länderna i Jordanien , Syrien och Egypten och möjliga vägar av förskottet till israeliska befolkningen områden källa behövs ]. Dessa bosättningar var ursprungligen tänkt som bidrar till freden och säkerheten i staten Israel vid en tidpunkt då fredsfördrag inte hade undertecknats. Vissa anhängare av bosättningarna citera fortfarande dessa skäl. [40] [41] [42] [43] [44] [45]
  • Många vem? ] religiösa judar hävda den bibliska judiska anknytningen till de områden i tvisten, med argumentet att deras anspråk på att bygga är lika med den bibliska judiska anslutning till andra områden i Israel.

Det finns mycket att läsa om ämnet och jag anser mig absolut inte vara någon expert. Men bosättningarna gynnar inte direkt landet, speciellt inte då de irriterar i fredsförhandlingarna. Många många israeler är emot bosättningarna av förståeliga själ. Men även om man slutar att bygga nytt så är det inte helt enkelt att "kasta ut" alla de judiska samhällen på Västbanken, speciellt inte då de har bott där länge och för dem är det att bli utkastade från sina hem på samma sätt som palestiner får uppleva. 

Jag hoppas att du har fått en lite klarare bild och forsätt att ta in information från olika typer av källor, det kommer i slutändan att ge dig en helt egen åsikt. 

onsdag 29 september 2010

Nej Lieberman, nej!

DN - Israels utrikesminister: Flytta ut Israels araber

Jaha, det var ju typiskt. När det för en gång skull är lite flow så hoppar stolpskottet Avigdor Lieberman fram som gubben ur lådan och föreslår, inför FN, en lösning om att flytta ut alla israeliska araber till en ny Palestinsk stat i utbyte mot bosättningarna. Som tur var tar andra ministrar direkt avstånd från uttalandet och även Netanyahu har gått ut med att uttalandet inte speglar regeringens politik. Kritiken mot Lieberman har varit stenhård från alla håll och det har även föreslagits att han ska avgå efter detta. Jag kan inte annat än att hålla med.

Lieberman representerar varken det israeliska folkets eller regeringens åsikter. Men det ser ändå illa ut när man läser de svenska rubrikerna. Speciellt då det inte betonas nog hur regeringen har tagit direkt avstånd från uttalandet. I detta läge, mitt i fredsförhandlingarna, så finns det ingen plats för idiotiska uttalanden av fascistiska uppblåsta män med för mycket makt. Nu är det nog Lieberman - avgå.

Israels utrikesminister Avidgor Leiberman.
Länkar: DN GP

tisdag 7 september 2010

Skitarg krönika

Publicerar hela krönikan från Expressen.se. Mannen är en aning upprörd. Dock så får man ta det med en nypa salt tycker jag...

Ulf Nilson: Situationen i Mellanöstern har aldrig varit så hotfull som i dag

Nästa fredag ska Hillary Clinton försöka få fart på fredssamtal mellan Israel (Netanyahu) och "palestinierna" (Mahmud Abbas).
Med "palestinierna" menar vi i dag det gamla al-Fatah, kärnan i Arafats PLO. Andra starka spelare på den palestinska sidan är Hamas, som håller Gaza, och Hizbollah, stödda av inte minst Iran, som är starka på Västbanken.
Nu frågar den som överhuvudtaget är intresserad givetvis: Okej, blir det fred nu?
Till vilket det bara finns ett vettigt svar: nej, inte alls. Inte nu. Och inte under överskådlig tid. När mirakel inträffar brukar det vara i Mellanöstern, men tyvärr ser jag inte ett enda vid horisonten. Tvärtom, sen jag gjorde mitt första Israel-krig 1956 (det så kallade Suez-kriget där israelerna huvudsakligen slogs mot och spöade upp Nassers egyptier) har situationen varit ibland sämre, ibland mera hotfull.
Men a l d r i g så hotfull som i dag.
Låt mig upprepa det:
A l d r i g så hotfull som i dag.
Vilket inte beror på att människorna blivit mer ondsinta - hatet har alltid funnits! - men på att den teknologiska utvecklingen fört oss till randen av en katastrof. Möjligen den största katastrof som framkallats av människor (Adolf och Josef inte undantagna).

Det ligger till så här:
Israel har kärnvapen, några hundra laddningar, och medel att spränga dem, till exempel över Teheran. Eller Kairo. Eller Damaskus.
Relativt snart - ett år, två år, mindre? - kommer också Iran att ha "det slutgiltiga vapnet" (som bevarat fred mellan supermakterna i 65 år, men inte nödvändigtvis kommer att fortsätta med det). Irans president, den avskyvärde Ahmadinejad, har gång på gång hotat Israel med förintelse. Det betyder, för att göra en lång historia kort, att i n g e n ansvarskännande israelisk ledare kan tillåta att Iran får djävulsvapnet. När man fått bevis, eller tillräckligt starka indicier, eller bara alltför skrämmande aningar, m å s t e man slå till. Och hårt, kanske rentav med hjälp från USA.
I värsta fall dör hundratusentals människor och väldiga områden av jorden förgiftas. Om Iran lyckas vedergälla, vilket är fullt möjligt, kommer askmoln att sprida sig vida omkring...
...men det kan bli värre.


Pakistan som befinner sig i galopperande sönderfall under Asif Ali Zardari - hans öknamn, "Mr 10 procent", säger egentligen allt - har kärnvapen. Ett antal av dessa vapen kan stjälas - kanske rentav köpas - av al-Qaida eller andra terroristgrupper. Terroristerna kan smälla och göra slut på all ordning och reda (det finns inte mycket) i Pakistan. De kan poola med iranierna och kompisar i Afghanistan och slå till mot både Israel, amerikanska förband och - viktigt, viktigt för extremister i Pakistan - Indien.
Indierna som har rikligt med kärnvapen kan slå tillbaka - och kommer givetvis att göra det. I utkanten av eländet måste Kinas ledare, liksom president Obama, försöka få kataklysmen under kontroll. Men hur gör man det?
Okej, jag målar fan på väggen. Men fan finns och människor beredda att jobba för honom finns också. Är 2010 ett av de farligaste åren i historien? Javisst - och händer det inget nu gäller det alla kommande år, så långt vi kan se... 

Ulf Nilsson 
Expressen Krönika

måndag 6 september 2010

Irans president hotar åter Israel och Palestina har tröttnat

"Irans president Mahmoud Ahmadinejad har uttalat nya hot mot Israel. I samband med ett besök i Qatar sade Ahmadinejad att om något land attackerar Iran kommer det att leda till att Israel utraderas. Ahmadinejad kritiserade nyligen den palestinska myndigheten för att de gått med på att återuppta fredssamtalen med Israel." -Nyhetsverket
Iran visar igen, och igen, och igen, sin ståndpunkt. Det är aldrig förvånande när Ahmadinejad öppnar munnen. Sammanfattningsvis så blir det ett: "Förintelsen är en myt!! Vi har inga homosexuella i Iran!! Utrota Israel!!". Sen kan man ju bara fantisera om vas som sägs på kafferepen.



Efter att Abbas har fått stor kritik för att "samarbeta" med Israel under fredsförhandlingarna så har nu även Palestinierna tröttnat:

Palestinians to Iran: Mind your own business

PA spokesman retorts that Iran "represses their people," after Iranian FM says those negotiating with Israel are "betraying their nations." 
Läs hela.. (Jpost)

Länkar: AB DN

tisdag 24 augusti 2010

A woman called Golda

I går såg jag en fantastisk dokumentär om en av historiens coolaste personer - Golda Meir. En av de bidragande till att staten Israel grundades och än i dag finns på kartan. 
"Golda Meir kom att benämnas "järnladyn" inom israelisk politik, flera år innan samma epitet myntades angående Margaret Thatcher inom brittisk politik. David Ben-Gurion beskrev henne en gång som "den ende mannen i kabinettet". Hon var den första och hittills enda kvinnliga israeliska premiärministern, och den tredje kvinnliga premiärministern i världen." - Wikipedia 
Trailer:

onsdag 4 augusti 2010

FN ger Israel rätt efter gränsstriden

Det har dividerats till och från hurvida israeliska militärer högg ner ett träd på Libanons mark eller inte - anledningen till att libanesiska soldater började skjuta vilket slutade med flera dödsoffer på bägge sidor. Men nu är det klart, FN har gett Israel rätt. Om detta kommer att få några efterföljder är svårare att säga.

Israel har inte korsat gränsen till Libanon

4.08.2010, 20:50

FN:s fredsbevarande styrkor har nu erkänt att israeliska militära befann sig på den motsatta sidan av gränsen då eldstriden med libanesiska trupper började. Skottlossningen krävde fem liv på tisdagen. Förklaringen till företrädare för FN-styrkors befäl i Libanon stämmer överens med Israels version (Israelerna anklagar de libanesiska väpnade styrkorna för icke-provocerad aggression) och är i strid med den libanesiska tolkningen enligt vilken eld öppnades eftersom den israeliska militären bröt mot gränsen under utförandet av tekniskt arbete.


Samtidigt struntade svenska medier i att uppmärksamma Hamas raketbombning av ett rehabiliteringscenter för barn. Tur att vi har Kim Mirell: Media jiddrar om träd men ignorerar rehabiliteringscenter för barn

tisdag 3 augusti 2010

När synagogorna brann i Gaza


Året var 2005. Israel gav ifrån sig Gaza till Hamas och tvångsevakuerade de 21 judiska samhällen i området. Detta var den israeliska arméns största icke-militära operation med en insatsstyrka på 45.000 soldater och poliser. Trotts det brutala ödet för judarna i Gaza så var allmänheten positiv till planen. De hoppades och trodde att det var en väg till fred och en bättre tillvaro för palestinerna. Israel blev det första landet i modern historia att avstå mark som förvärvats i ett defensivt krig, för en fiende som ännu inte slutit fred med den.

Judar har levt i Gaza till och från i årtusenden, långt före islam eller kristendomen grundades, och i många århundraden innan begreppet en palestinsk nation föddes. Något som behövs belysas för att förstå hur det känns för de familjer som blev utkastade från sina självklara hem och den brutala uppgiften för de soldater som behövde utföra uppdraget. Ingen lämnade frivilligt.

Min flickvän var nybliven officer under denna operation och har berättat för mig om den traumatiska upplevelsen då hon var tvungen att bära ut gravida gråtande kvinnor som försökte hålla sig fast i synagogan, kvinnan som höll upp en bild på maken som dött för att försvara staden mot palestinierna och säger att nu är det förjävels, alla de som kallade dem nazister för att de gör så mot sitt eget folk, de religiösa flickorna som stod och sjöng samma psalm om sorgen i flera dagar och hur det känns att se hur torah-rullarna för sista gången bärs ut ur synagogan. Med tanke på den judiska historiens händelser så kan man dra klara paralleller till att åter igen fördriva judarna, skillnaden är att denna gång görs det ofrivilligt av judiska soldater. 

För att rädda stadens stora synagoga från att skändas av araberna så var soldaterna tvungna att rädda heliga föremål och sedan låta stadens invånare ta farväl. Hon berättar om de stod sida vid sida med människorna de hade som uppdrag av evakuera och sjöng tillsammans - inte ens högt uppsatta militärer höll tårarna inne. Man hade ett hopp om att palestinierna ändå skulle ha viss respekt för dessa heliga byggnader och därför lämnade man de kvar. Efter sju dagar, den 12 september 2005, lämnade den sista soldaten Gaza. Det tog bara 15 minuter innan de tände eld på den första synagogan.

Det här är bara en inblick, från en av tjugoen städer, från en av fyrtiofem tusen soldater. Det är bara ett av alla Israels försök till fred. Resultatet efter 2005 har inte blivit annat än fortsatta raketskjutningar från Gaza och ökad makt till terrorledningen Hamas. Många av de judar som evakuerades har fortfarande ingen stans att bo.

Video från den sista timman i synagogan (se hela!):









GPSvD, Dag, Gp, Syd, Svt, Tv2, S, SvD, Bc, SvD, 2, DN, 1, 2, 3, 4, 5, Gp, 2, Dag, 2,Syd, 2, 3, Svt, St, 3, , Tf, Ab, Ek, 2, Sb, Sr, 2, Kvp, Hh, T, 2, Ks,2, Syd, Gp, Dag, 2, Svt, 2, SvD, DN, 2, 3, SvD, 2, 3, Y, Hd, Hn, E24, Sr, 2, 3, M, C

måndag 2 augusti 2010

Förvirrad svensk med nytt visum

De senaste två dagarna så har jag mer än vanligt känt frustration över att vara en utböling, svensk och förvirrad.

I går skulle jag åka till Ramat Gan (רמת גן) för att besöka Dorit som undervisar mig i hebreiska och judendom. I går var också första gången jag på egen hand skulle hoppas av på rätt hållplats efter den ca 30 minuter långa turen. Resultatet blev att jag hamnade någon helt annanstans efter att ha förlitat mig på busschaufförens "don't worry! I tell you when to get off". Så där står man. Bastuvarmt, huvudvärk och en obeskrivlig frustration över att känna mig, rent ut sagt, korkad. Med närhet till tårar och med pedagogisk gajdning över telefon så lyckades jag ändå hitta den där buss 60 och ta mig till Ha'roe tillslut. Bara resan hem var värt besväret. Jag fick nämligen lift med en kvinna som kan lika mycket engelska som jag kan hebreiska, och ändå lyckades vi babbla hela vägen hem till Petach Tiqwa och jag fick reda på allt om hennes barn, barnbarn och danslektionerna till countrymusik.

Att israeliska myndigheter är en aning mindre organiserade än svenska är inte mer än väntat. Men det kändes en smula hopplöst idag då vi var på mötet för mitt visum och alla bara skrek och viftade med papper medan jag sitter tyst och ser lite obekvämt svensk ut. "Shit va alla skriker", sa jag till Moran som tittade på mig lite förvirrat/irriterat "vadå skriker? vi pratar bara högt".


Efter att ha fått prata bossen - en trevlig och trygghetsingivande dam - så kunde jag dock lugna mig en aning. Resultatet blev kvar på två apostille-stämplar och ett nytt turist-visum på sex månader. Vilket i praktiken innebär att stressen är över och jag kan i lugnan ro ordna apostille och därefter inneha det eftertraktade arbetsvisumet.

Kunde nästan inte blivit bättre.

Tidigare inlägg om visum och invandring:
Den stora dagen
Va fan har du här att göra?

lördag 24 juli 2010

Gruppvåldtäkt och etnisk rensning

Israel får det återigen svettigt om öronen efter domen på den arabiska mannen som lurade sig till sex genom att ljuga om sin identitet. Nej, det ser inte snyggt ut. Men att detta skulle handla om "etnisk rensning" som det debatteras om är inget annat än ren idioti.

Sabbar Kashur har dömts till 18 månaders fängelse.

Mannen som var gift och hade barn inledde en relation på sidan om, med en judisk kvinna. Anledningen till att hon inledde relationen var att mannen utgav sig för att vara jude och uppgav falsk namn. När kvinnan får reda på detta så anmäler hon mannen för våldtäkt och han döms senare till arton månaders fängelse. 

Det finns liknande mål i svensk rättshistoria och enligt lagen så kan det räknas som våldtäkt då någon uppger falsk information för att lura sig till sex. Att mannen i fråga var arab är något som media tolkar som att det skulle vara förbjudet med relationer mellan judar och araber. Vilket de antagligen grundar på de israeliska lagarna om äktenskap, vilket är en idiotisk saga i sig. Lagen innebär att INGEN kan gifta sig icke-religiöst, vilket alltså gäller den enorma grupp av sekulära judar i Israel som helt enkelt får ta båten över till Cypern. Och hur i hela friden kan man prata om "etnisk rensning" då det handlar om religion och inte "ras". Väldigt många israeler är ju judiska araber som har flytt från olika arabländer för att få en fristad i Israel. Det enda som skiljer dem åt är religion, inte etnicitet. Så... "etnisk rensning"?

Samtidigt som detta har blåst upp i media så har jag inte sett några upprörda journalister uttala sig om den brutala våldtäkten på den 60-åriga norska UNICEF-volontären som skulle arbeta med FN:s barnfond. Är det inte värt att uppmärksamma? Och varför pratas det inte om att FN:s barnkollo i Gaza har bränts ner TVÅ gånger på en månad av beväpnade palestiner? 


DN GP DN DN DN SvD AB AB AB Exp Exp Syd Syd Syd SvD DN, Gp, Svt, Dag, St , Gd, Ek, Bo, , Db, SvD, DN, SvD, Gp, Dag, Syd, Ek, ,Blt, Gd, Ab, Vg, Tv2, Vlt, St, Bo, Db, Sk, DN, 2, SvD, 2, Dag, 2, Gp, Svt, 2, Syd, 2,, St, Ek, Gd, Ab, Vlt, Bo, Db, Sk, Vlt, Smp, Sr, 2, Na