Visar inlägg med etikett Israel-Palestina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Israel-Palestina. Visa alla inlägg

tisdag 7 september 2010

Skitarg krönika

Publicerar hela krönikan från Expressen.se. Mannen är en aning upprörd. Dock så får man ta det med en nypa salt tycker jag...

Ulf Nilson: Situationen i Mellanöstern har aldrig varit så hotfull som i dag

Nästa fredag ska Hillary Clinton försöka få fart på fredssamtal mellan Israel (Netanyahu) och "palestinierna" (Mahmud Abbas).
Med "palestinierna" menar vi i dag det gamla al-Fatah, kärnan i Arafats PLO. Andra starka spelare på den palestinska sidan är Hamas, som håller Gaza, och Hizbollah, stödda av inte minst Iran, som är starka på Västbanken.
Nu frågar den som överhuvudtaget är intresserad givetvis: Okej, blir det fred nu?
Till vilket det bara finns ett vettigt svar: nej, inte alls. Inte nu. Och inte under överskådlig tid. När mirakel inträffar brukar det vara i Mellanöstern, men tyvärr ser jag inte ett enda vid horisonten. Tvärtom, sen jag gjorde mitt första Israel-krig 1956 (det så kallade Suez-kriget där israelerna huvudsakligen slogs mot och spöade upp Nassers egyptier) har situationen varit ibland sämre, ibland mera hotfull.
Men a l d r i g så hotfull som i dag.
Låt mig upprepa det:
A l d r i g så hotfull som i dag.
Vilket inte beror på att människorna blivit mer ondsinta - hatet har alltid funnits! - men på att den teknologiska utvecklingen fört oss till randen av en katastrof. Möjligen den största katastrof som framkallats av människor (Adolf och Josef inte undantagna).

Det ligger till så här:
Israel har kärnvapen, några hundra laddningar, och medel att spränga dem, till exempel över Teheran. Eller Kairo. Eller Damaskus.
Relativt snart - ett år, två år, mindre? - kommer också Iran att ha "det slutgiltiga vapnet" (som bevarat fred mellan supermakterna i 65 år, men inte nödvändigtvis kommer att fortsätta med det). Irans president, den avskyvärde Ahmadinejad, har gång på gång hotat Israel med förintelse. Det betyder, för att göra en lång historia kort, att i n g e n ansvarskännande israelisk ledare kan tillåta att Iran får djävulsvapnet. När man fått bevis, eller tillräckligt starka indicier, eller bara alltför skrämmande aningar, m å s t e man slå till. Och hårt, kanske rentav med hjälp från USA.
I värsta fall dör hundratusentals människor och väldiga områden av jorden förgiftas. Om Iran lyckas vedergälla, vilket är fullt möjligt, kommer askmoln att sprida sig vida omkring...
...men det kan bli värre.


Pakistan som befinner sig i galopperande sönderfall under Asif Ali Zardari - hans öknamn, "Mr 10 procent", säger egentligen allt - har kärnvapen. Ett antal av dessa vapen kan stjälas - kanske rentav köpas - av al-Qaida eller andra terroristgrupper. Terroristerna kan smälla och göra slut på all ordning och reda (det finns inte mycket) i Pakistan. De kan poola med iranierna och kompisar i Afghanistan och slå till mot både Israel, amerikanska förband och - viktigt, viktigt för extremister i Pakistan - Indien.
Indierna som har rikligt med kärnvapen kan slå tillbaka - och kommer givetvis att göra det. I utkanten av eländet måste Kinas ledare, liksom president Obama, försöka få kataklysmen under kontroll. Men hur gör man det?
Okej, jag målar fan på väggen. Men fan finns och människor beredda att jobba för honom finns också. Är 2010 ett av de farligaste åren i historien? Javisst - och händer det inget nu gäller det alla kommande år, så långt vi kan se... 

Ulf Nilsson 
Expressen Krönika

måndag 6 september 2010

Irans president hotar åter Israel och Palestina har tröttnat

"Irans president Mahmoud Ahmadinejad har uttalat nya hot mot Israel. I samband med ett besök i Qatar sade Ahmadinejad att om något land attackerar Iran kommer det att leda till att Israel utraderas. Ahmadinejad kritiserade nyligen den palestinska myndigheten för att de gått med på att återuppta fredssamtalen med Israel." -Nyhetsverket
Iran visar igen, och igen, och igen, sin ståndpunkt. Det är aldrig förvånande när Ahmadinejad öppnar munnen. Sammanfattningsvis så blir det ett: "Förintelsen är en myt!! Vi har inga homosexuella i Iran!! Utrota Israel!!". Sen kan man ju bara fantisera om vas som sägs på kafferepen.



Efter att Abbas har fått stor kritik för att "samarbeta" med Israel under fredsförhandlingarna så har nu även Palestinierna tröttnat:

Palestinians to Iran: Mind your own business

PA spokesman retorts that Iran "represses their people," after Iranian FM says those negotiating with Israel are "betraying their nations." 
Läs hela.. (Jpost)

Länkar: AB DN

torsdag 2 september 2010

Andra attacken på Västbanken och bryr mig bara om min nya lägenhet

Plötsligt händer det. Efter ett frustrerat letande så står man där med nycklarna i handen mitt på Allenby - drömtjejen och drömlyan.

Samtidigt så firar Hamas attacken på Västbanken då fyra civila israeler dödades, varav en gravid kvinna. Detta skulle vara ett bevis på missnöje över de pågående fredssamtalen och terroristgruppen utlovar fortsatta uttryck i samma stil. Och nu har en till, dock mindre dramatisk, attack inträffat på Västbanken. De två offren överlevde med skador. Trotts detta finns det fortfarande ihärdiga skribenter från vänsterkanten som försvarar Hamas likt en pojkes busstreck. Så allt är med andra ord som vanligt. En intressant tanke är dock hur anti-israel-gruppen skulle ställa sig till Gaza och Hamas vid en eventuell tvåstatslösning där Hamas står utanför?

Men, jag har ju den där lägenheten med jättebalkong över träden och det blir ju inte fred i morgon heller.

Andra balkongen till vänster. Kan tillägga att det är betydligt
mer träd nu än när denna bilden togs. 

tisdag 3 augusti 2010

När synagogorna brann i Gaza


Året var 2005. Israel gav ifrån sig Gaza till Hamas och tvångsevakuerade de 21 judiska samhällen i området. Detta var den israeliska arméns största icke-militära operation med en insatsstyrka på 45.000 soldater och poliser. Trotts det brutala ödet för judarna i Gaza så var allmänheten positiv till planen. De hoppades och trodde att det var en väg till fred och en bättre tillvaro för palestinerna. Israel blev det första landet i modern historia att avstå mark som förvärvats i ett defensivt krig, för en fiende som ännu inte slutit fred med den.

Judar har levt i Gaza till och från i årtusenden, långt före islam eller kristendomen grundades, och i många århundraden innan begreppet en palestinsk nation föddes. Något som behövs belysas för att förstå hur det känns för de familjer som blev utkastade från sina självklara hem och den brutala uppgiften för de soldater som behövde utföra uppdraget. Ingen lämnade frivilligt.

Min flickvän var nybliven officer under denna operation och har berättat för mig om den traumatiska upplevelsen då hon var tvungen att bära ut gravida gråtande kvinnor som försökte hålla sig fast i synagogan, kvinnan som höll upp en bild på maken som dött för att försvara staden mot palestinierna och säger att nu är det förjävels, alla de som kallade dem nazister för att de gör så mot sitt eget folk, de religiösa flickorna som stod och sjöng samma psalm om sorgen i flera dagar och hur det känns att se hur torah-rullarna för sista gången bärs ut ur synagogan. Med tanke på den judiska historiens händelser så kan man dra klara paralleller till att åter igen fördriva judarna, skillnaden är att denna gång görs det ofrivilligt av judiska soldater. 

För att rädda stadens stora synagoga från att skändas av araberna så var soldaterna tvungna att rädda heliga föremål och sedan låta stadens invånare ta farväl. Hon berättar om de stod sida vid sida med människorna de hade som uppdrag av evakuera och sjöng tillsammans - inte ens högt uppsatta militärer höll tårarna inne. Man hade ett hopp om att palestinierna ändå skulle ha viss respekt för dessa heliga byggnader och därför lämnade man de kvar. Efter sju dagar, den 12 september 2005, lämnade den sista soldaten Gaza. Det tog bara 15 minuter innan de tände eld på den första synagogan.

Det här är bara en inblick, från en av tjugoen städer, från en av fyrtiofem tusen soldater. Det är bara ett av alla Israels försök till fred. Resultatet efter 2005 har inte blivit annat än fortsatta raketskjutningar från Gaza och ökad makt till terrorledningen Hamas. Många av de judar som evakuerades har fortfarande ingen stans att bo.

Video från den sista timman i synagogan (se hela!):









GPSvD, Dag, Gp, Syd, Svt, Tv2, S, SvD, Bc, SvD, 2, DN, 1, 2, 3, 4, 5, Gp, 2, Dag, 2,Syd, 2, 3, Svt, St, 3, , Tf, Ab, Ek, 2, Sb, Sr, 2, Kvp, Hh, T, 2, Ks,2, Syd, Gp, Dag, 2, Svt, 2, SvD, DN, 2, 3, SvD, 2, 3, Y, Hd, Hn, E24, Sr, 2, 3, M, C

söndag 25 juli 2010

En nästan politik-fri dag, trotts nya raketer

Det har skjutits raketer igen denna helg, från Gaza, runt ett 90-tal hittills i år. Så länge Hamas är vid makten så kommer det att fortsätta så. För ingenting verkar hjälpa; 2005 lämnade Israel över Gaza helt och fick brutalt evakuera alla judiska städer. Reslutat? Hamas firar genom att bränna synagogor och puffra in mot Israel. För att få stop på de ständiga raketbeskjutningarna så gick IDF in med full styrka och onödiga liv gick till spillo. Året var 2008. Framsteg? Ett relativt lugnt år tills Hamas bröt vapenvilan och började skicka raketer igen. 

Men idag är det söndag, den judiska kalenderns svar på måndag. Solen skiner precis som den har gjort sen i Maj, precis som det ska. Och i dag har jag ingen lust att oroa mig över en möjlig förintelse av Israel, eller den ökade antisemitismen eller över träningsvärken i högra skinka efter gårdagens basket. I dag är en dag att vara tacksam och njuta över att jag är här med min fantastiska sidkick, mitt nödvändiga goda. 

Så nu ska jag ta en onödig dusch och sätta mig på svettiga buss 82, skumpa igenom Ramat Gan - Bnei Brak, för att förhoppningsvis komma fram till Tel Aviv så att jag kan möta upp min kära vän från Amerikat. Hon har t-shirts med batik-tryck, världens störta leende och tycker att livet för det mesta är väldigt exciting - ungefär precis va som passar en dag som denna. 

Yuval och Moran i går kväll på Minerva - en väldigt lesbisk bar i Tel Aviv.

lördag 24 juli 2010

Gruppvåldtäkt och etnisk rensning

Israel får det återigen svettigt om öronen efter domen på den arabiska mannen som lurade sig till sex genom att ljuga om sin identitet. Nej, det ser inte snyggt ut. Men att detta skulle handla om "etnisk rensning" som det debatteras om är inget annat än ren idioti.

Sabbar Kashur har dömts till 18 månaders fängelse.

Mannen som var gift och hade barn inledde en relation på sidan om, med en judisk kvinna. Anledningen till att hon inledde relationen var att mannen utgav sig för att vara jude och uppgav falsk namn. När kvinnan får reda på detta så anmäler hon mannen för våldtäkt och han döms senare till arton månaders fängelse. 

Det finns liknande mål i svensk rättshistoria och enligt lagen så kan det räknas som våldtäkt då någon uppger falsk information för att lura sig till sex. Att mannen i fråga var arab är något som media tolkar som att det skulle vara förbjudet med relationer mellan judar och araber. Vilket de antagligen grundar på de israeliska lagarna om äktenskap, vilket är en idiotisk saga i sig. Lagen innebär att INGEN kan gifta sig icke-religiöst, vilket alltså gäller den enorma grupp av sekulära judar i Israel som helt enkelt får ta båten över till Cypern. Och hur i hela friden kan man prata om "etnisk rensning" då det handlar om religion och inte "ras". Väldigt många israeler är ju judiska araber som har flytt från olika arabländer för att få en fristad i Israel. Det enda som skiljer dem åt är religion, inte etnicitet. Så... "etnisk rensning"?

Samtidigt som detta har blåst upp i media så har jag inte sett några upprörda journalister uttala sig om den brutala våldtäkten på den 60-åriga norska UNICEF-volontären som skulle arbeta med FN:s barnfond. Är det inte värt att uppmärksamma? Och varför pratas det inte om att FN:s barnkollo i Gaza har bränts ner TVÅ gånger på en månad av beväpnade palestiner? 


DN GP DN DN DN SvD AB AB AB Exp Exp Syd Syd Syd SvD DN, Gp, Svt, Dag, St , Gd, Ek, Bo, , Db, SvD, DN, SvD, Gp, Dag, Syd, Ek, ,Blt, Gd, Ab, Vg, Tv2, Vlt, St, Bo, Db, Sk, DN, 2, SvD, 2, Dag, 2, Gp, Svt, 2, Syd, 2,, St, Ek, Gd, Ab, Vlt, Bo, Db, Sk, Vlt, Smp, Sr, 2, Na