Det finns oändligt med negativa aspekter av denna lag vilket de flesta är uppenbara. Speciellt för mig som är i en konverteringsprocess och ännu inte har rätt att hur som helst bosätta mig i landet. Men det finns andra vägar att gå och för min egen del så ansöker jag just nu om ett speciellt visum bygger på att jag har har vettiga skäl att vistas i landet på grund av min relation till en medborgare av Israel. Efter lite efterforskningar tycks det fungera väldigt likartat med den svenska modellen i samma ärende: har man bevis för att man lever i en seriös relation så är det inga större problem att få arbeta och leva i landet så länge relationen pågår och efter några år kan man ansöka om medborgarskap. Med andra ord så utesluter inte Israel invandring från icke-judar och det finns olika sätt att få leva i landet, exempelvis om ett företag efterfrågar din kompetens.
Man kan dock inte beskylla Israel för fattigt mångfald. I princip alla boende i landet är invandrare från olika delar av världen vilket har skapat ett otroligt mixat folk vilket syns både utseendemässigt och kulturellt. Lagen om återvändande har speciellt varit till hjälp för de extremt utsatta judar som varit bosatta i arabländer och kunnat få en fristad. Min egen flickvän är ett bra exempel; ena halvan från Jemen och andra från Rumänien, trotts att hon är så mycket israel man kan bli. I dag finns det i princip inte en enda jude i Jemen då de flesta var utvandrade redan på 50-talet efter religiöst förtryck och än i dag är det ett inget lämpligt semesterparadis för de som skulle önska att söka sina rötter.
Den stora invandringen vi har i Sverige är för mig en väldigt komplex fråga, mycket för att det splittrar mitt politiska tänkande. Det är skillnad på politik och ideologi, det är där "problemet" ligger. Jag har levt på kibbutz där hela konceptet är uppbyggt efter en kommunistisk modell - I love it. Jag älskar det så mycket att jag ser det som en ultimat samhällsstruktur men, alltid det stora MEN, i en liten skala under speciella förutsättningar. Det skulle exempelvis aldrig fungera i Sverige, man måste sätta politiken i samband med ett redan existerande samhälle om man inte har som mål att starta ett helt nytt. Om man nu går tillbaka till frågan om Sveriges invandrarpolitik så är min åsikt att det kan vara svårt att integrera en allt för stor grupp med en, för dem, betydande religiös tillhörighet, som dessutom i praktiken går emot mycket av de vi har byggt upp i Sverige vad det gäller modernistiskt tänkande, feminism och homosexuellas rättigheter. Jag är i sig inte emot invandring då det är en väsentlig del av våran samhällsutveckling. Men det sättet som vi hanterar invandrarpolitik i nuläget ser inte ut att fungera varken nu eller i framtiden. Vilka står bakom den politiken? Jo, vänstern.
För första gången i mitt liv så har jag börjat förstå och inte förstå invandrare i Sverige. Jag förstår hur det känns att vara fullkomligt borttappad i en totalt främmande kultur och paniken över allt som ska läras och saknaden av det hemma man är van vid. Men det jag inte förstår, mindre nu är förut, är hur i fanders många står ut med att inte försöka anpassa sig? Det gäller invandrare från alla länder till alla länder, (svenskar är inga praktexempel på att integrera sig i nya samhällen). Trotts att jag känner mig som ett UFO när jag vandrar runt i min lilla religiösa stad med alla blickar på mina tatueringar och bleka långa skepnad, trotts att jag känner mig illa till mods då och då så gör jag inget annat än att försöka anpassa mig till dem. De är ju trotts allt dem jag är avundsjuk på (religiösa småstadsslyngel borträknat), jag vill ju ha det som de har: rätt att bo, leva, arbeta som alla andra i det här landet. Därför sitter jag också med näsan i böckerna dagarna i ända och försöker lära mig hebreiska vilket är lättare sagt än gjort, jag försöker att sätta mig i in politiken, få en uppfattning om kultur och allt det som har skapat detta underliga land. Det är verkligen inte lätt att vara svenne i Israel, men jag fortsätter att försöka.
Invandring i det stora hela måste i största mån präglas av anpassning för att motverka segregation. I somliga fall handlar det om flyktingar, men det är en annan fråga. Jag skulle själv aldrig välja att flytta till ett land där jag inte känner att jag kan leva efter den samhällsmodellen då jag snabbt skulle hamna i en minoritetsgrupp som har svårt att integrera. Sveriges problem är att missnöje över invandrarpolitiken ger röster till stolpskott som Sverigedemokraterna som står för mycket av de bakåtsträvande frågor som delas av många religiöst aktiva. Det blir lätt flummigt när man tänker på vänsterfalangens stöd till exempelvis Turkiet nu efter Ship to Gaza-storyn vars politik går emot precis all som vänstern står för och samtidigt går de emot ett land som är väsentligt utvecklat i dessa frågor. Det lustiga i allt detta är att jag anser att mitt ideologiska tänkande är vänster, men jag kan bara inte se stödet som ges till vissa islam-styrda länder där en hipp Ung Vänster-tjej inte skulle överleva länge.
Israels invandring må ge fördelar efter religiös tillhörighet. Men det är ett demokratiskt land med religionsfrihet och förutom en liten grupp ortodoxa så är landets judar sekulära i klass med Sveriges kristna. Jag är glad över att ha två länder i hjärtat och jag ser fram emot att fortsätta integrationen i mitt nya samhälle.
Sverige är ett bra land, vilket många har förstått, och jag hoppas på en kommande positiv invandring och positiva invandrare. Undertiden så jobbar jag vidare med min israeliska sida.
DN DN DN
0 kommentarer:
Skicka en kommentar