Hösten var bara en illusion

Jag lovar, snart ska jag skriva något seriöst.

En rejäl uppdatering

Mamma har klagat på avsaknaden av blogginlägg, så jag får försöka mig på en update;

Det har varit två födelsedagar (bla Morans), Rosh Hashana, Yom Kipur, Sukkot och en massa lediga dagar för alla utom mig. Jag har ju börjat plugga från en svensk högskola på distans och det är frustrerande att följa svensk almanacka, minst sagt. Speciellt är jag avundsjuk under denna månad då högtiderna radar upp sig och jag försöker ta ledigt så gott det går. Men det känns otroligt skönt med aktivering och jag ser fram emot att bli en fullfjädrad något-inom-high-tech. Jag har också en enorm tur att mitt intresse ligger just runt detta område då Israel inte är kända för att betala ut dåliga löner på sina internationella storföretag. 

Mitt i allt detta har vi ju flyttat också. Lättare sagt än gjort. Men äntligen så börjar vi komma i ordning och jag trivs bättre än jag kunnat ana. Tel Aviv är verkligen en stad som länge har legat mig varmt om hjärtat och jag känner en ständig hunger över att utforska varje vrå i mitt kvarter. 

Nu ska jag ta mig mer tid att uppdatera bloggen, men for now så kommer lite bilder till mamma <3:

: 

Karin och Jenny var på besök från Sverige och vi drack Goldstar
med Avigail.

Glad / Förvirrad - random bar i Tel Aviv.

Utsikten från våran balkong - fantastiskt.

Moran och lillebror Neri - innan avfärd mot
norr och firande av Rosh Hashana (nyår).

Aviad kom från kibbutzen och hälsade på då
Moran hade födelsedag.

Balkongfesten var super - här syns Limor,
Esther och Shay.

Dagen efter så åkte vi med Aviad till kibbutzen för Yom Kipur.
Noam följde också med från Tel Aviv och det blev en kanonhelg.

Janine och Aviad kom åter och häslade på över Sukkot.

På väg till stranden.

Nicole och Janine - öl och sol i sanden.

Vattenpipa och rödvinshäng.

Bye Bye Petach Tikva

I kväll sker äntligen sluttampen av flyttkaoset. Det har varit betydligt svårare än vi trott att lyckas ordna allt med full sysselsättning på sidan om. Men nu ska vi få soffgrupp levererad och knöla in madrassen i bilen. Sen är det bara problemet med avsaknaden av kylskåp kvar...

Andra attacken på Västbanken och bryr mig bara om min nya lägenhet

Plötsligt händer det. Efter ett frustrerat letande så står man där med nycklarna i handen mitt på Allenby - drömtjejen och drömlyan.

Samtidigt så firar Hamas attacken på Västbanken då fyra civila israeler dödades, varav en gravid kvinna. Detta skulle vara ett bevis på missnöje över de pågående fredssamtalen och terroristgruppen utlovar fortsatta uttryck i samma stil. Och nu har en till, dock mindre dramatisk, attack inträffat på Västbanken. De två offren överlevde med skador. Trotts detta finns det fortfarande ihärdiga skribenter från vänsterkanten som försvarar Hamas likt en pojkes busstreck. Så allt är med andra ord som vanligt. En intressant tanke är dock hur anti-israel-gruppen skulle ställa sig till Gaza och Hamas vid en eventuell tvåstatslösning där Hamas står utanför?

Men, jag har ju den där lägenheten med jättebalkong över träden och det blir ju inte fred i morgon heller.

Andra balkongen till vänster. Kan tillägga att det är betydligt
mer träd nu än när denna bilden togs. 

Lya mitt i city? Kom och ta!

Det är lägenhetskaos just nu. I går blev vi erbjudna en lägenhet med toppläge - man skulle kunna jämföra med mitt på Medborgarplatsen - men tackade nej. Det var den första vi verkligen var och kollade på, så det känns lite förhastat att skriva på kontrakt i dag. Men vi räknar med att hitta något innan månaden är slut och flytta i början av September.

Till skillnad från Stockholm så har man i Tel Aviv möjlighet att bo mitt inne i smeten utan att behöva köa en halv livstid, precis som i många andra storstäder i världen. Men då får man också räkan med en annan standard på boendet. Visst finns det jättefina lägenheter och man kan ha riktigt tur, men mycket ser ut tyvärr ut som fallfärdig dynga. Så då kommer kompromissen mellan bra läge, pris och själva lägenhetens status. Vi utgår från Rothschild Boulevard, stadens gay-mecka, och jobbar oss utåt. Jag vill gärna hålla mig inom 10-15 min promenadavstånd. Så nu sitter jag hysteriskt och letar då det för det mesta är först till kvarn som gäller. Som tur var finns KanGarim.co.il....

En nästan politik-fri dag, trotts nya raketer

Det har skjutits raketer igen denna helg, från Gaza, runt ett 90-tal hittills i år. Så länge Hamas är vid makten så kommer det att fortsätta så. För ingenting verkar hjälpa; 2005 lämnade Israel över Gaza helt och fick brutalt evakuera alla judiska städer. Reslutat? Hamas firar genom att bränna synagogor och puffra in mot Israel. För att få stop på de ständiga raketbeskjutningarna så gick IDF in med full styrka och onödiga liv gick till spillo. Året var 2008. Framsteg? Ett relativt lugnt år tills Hamas bröt vapenvilan och började skicka raketer igen. 

Men idag är det söndag, den judiska kalenderns svar på måndag. Solen skiner precis som den har gjort sen i Maj, precis som det ska. Och i dag har jag ingen lust att oroa mig över en möjlig förintelse av Israel, eller den ökade antisemitismen eller över träningsvärken i högra skinka efter gårdagens basket. I dag är en dag att vara tacksam och njuta över att jag är här med min fantastiska sidkick, mitt nödvändiga goda. 

Så nu ska jag ta en onödig dusch och sätta mig på svettiga buss 82, skumpa igenom Ramat Gan - Bnei Brak, för att förhoppningsvis komma fram till Tel Aviv så att jag kan möta upp min kära vän från Amerikat. Hon har t-shirts med batik-tryck, världens störta leende och tycker att livet för det mesta är väldigt exciting - ungefär precis va som passar en dag som denna. 

Yuval och Moran i går kväll på Minerva - en väldigt lesbisk bar i Tel Aviv.