Iran är oroliga för lockande synder

Läste i morse en artikel på DN.se, visserligen inte helt ny, men ändå. Rubriken lyder:

Iransk minister: "Internet hotar vår ungdom"

Man är helt enkelt rädda för att satellit-TV och Internet kan öppna upp deras blickar för världen och därmed skada deras inställning till islam. Jag hade nog också varit orolig. Det finns ju trotts allt en hel värld där ute som kan locka med den ena synden efter den andra. 

Det jag reagerade på var dock uttalet: ”Fienden planerar att försöka förändra våra ungdomars identitet”. Det är farligt där ute...

DN

Jag som skryter så om homo-vänliga Sverige

Man kan påstå att Stockholm Pride - något som började som en demonstration då rättigheterna inte var de samma - har blivit till ett vulgärt jippo som visar upp homosarna som översexuella cirkusartister. Eller så kan man tycka att Landet Mellanmjölk hade kommit länge i HBTQ-debatten än så. För det jag undrar är om inte alla dessa människor som spyr homofobiskt skit över det anonym-vänliga Internet kan vara allvarliga med att detta är den enda bilden de får av homosexuella? Vart håller de hus om dagarna? Instängda i en stuga med två mil till närmsta granne och Sverigedemokraternas partiprogram som enda skit-lektyr på utedasset?

Mitt Pride-deltagande för i år, tidigare denna sommar i Tel Aviv.

Jag är - precis som de flesta homosar - väldigt väldigt vanlig. Att i huvud taget behöva förklara att homosexuella fungerar på samma sätt som den klassiska heteron känns underligt i tvåtusentalets Sverige. Hur kan något vettig människa tro att vi dansar runt halvnakna i paljetter på Konsum året om? Ska man behöva förklara att Pride är en årlig fest för att fira de rättigheter som vi har och samtidigt vara en uppslutning för en minoritetsgrupp?

Jag håller med om att det kan finnas viktigare saker att uppmärksamma. Som att det i Sverige är en annan värld för en homosexuell än i Iran, att vi ska kämpa mer för HMTQ-rättigheter för de som inte har några, eller att i huvud taget uppmärksamma den förföljelse och tortyr som sker i många länder inte allt för långt borta. Men det gör vi ju faktiskt. Då Pride är en vecka av lika mycket politik som parad. Problemet för de som ser på är att paljettglittret tar över, och inte på ett sätt som påminner dem om en tid då det inte var möjligt att fria rättigheter, en tid då Pride bara var politik.

Pride är tänkt att handla om kärlek. Och det är väl ändå den dagen som i alla fall alla homosar kan kramas över gränser, husfärg och politik. Jag vill påstå att homosexuella, framför allt i mindre lottade länder, är just de som på grund av sin utsatthet inser att de kämpar tillsammans - över etnicitet och landgränser. När det handlar om en vecka om året, och bara några timmar av årlig parad, så hade jag hoppats på mindre fördomsfullhet och konstiga diskussioner från helt vanliga och inskränkta Svenssons.

Jag trodde allvarligt inte att Stockholm Pride var något som provocerade länge.
Och jag som skryter så frikostigt om mitt homo-vänliga Sverige.


DN DN DN SvD SvD SvD SvD AB AB Exp Exp DN DN DN DN DN DN

Dokumentärfilm om religiösa judar som valt att leva ut sin homosexualitet

Jag har tidigare skrivit om den gripande filmen Eyes Wide Open handlar om två homosexuella män i ett ortodoxt samhälle. Dokumentären Trembling before G-d tar upp samma ämne i den hårda verkligheten, där fokus ligger på problematiken som uppstår då man blandar extrem religion med samkönad kärlek. I denna dokumentär så får man följa de som har valt att kämpa för att balansera båda sidor och deras ständiga problem med att passa in i ett samhälle som fördömer deras sätt att leva. 


Gillar du temat?
Tidigare inlägg om filerna Eyes Wide Open och Ha'Sodot (The secrets):
Ortodoxa och det dar med gay

Ortodoxa och det där med gay

Den religiösa delen av Israel är inte överväldigande, men den existerar, och den är ett problem i flera avseenden. De extremt ortodoxa områdena är väldigt avskilda från den moderna verkligheten vilket skapar samhällen som stänger ute omgivningen och lever efter egna regler.

Att vara homosexuell i ett extremt religiöst samhälle är uppenbart ingen frid och fröjd. Och att leva ut, en från normen avvikande sexuell läggning, är nära på en omöjlighet. Detta har skildrats i filmen Eyes Wide Open (עיניים פקוחות) som är en provokativ bild av manlig homosexualitet i ett ultra ortodoxt samhälle i Jerusalem.

Filmen otroligt gripande men samtidigt väldigt vinklad. Det sker många framsteg i de religiösa grupperna vad det gäller samkönad kärlek och det moderna samhällets influenser blir att mer påtagliga. Så i denna film blir det lite väl i extremaste laget. Men självklart är det ett viktigt problem att belysa och det gör Eyes Wide Open med råge. En snygg, tragisk och viktigt film.



Eyes Wide Open är inte ensam om temat och min personliga favorit i genren är det lesbiska dramat  The Secrets (Ha-Sodot הסודות), som belyser samma problem med ortodox homosexualitet. Även detta är som temat förutsäger en tung film, men inte mindre fantastisk för det. Se båda och försök att inte avskräckas. 

Rekord deltagande på Gay Pride i Tel Aviv

I fredags så var alla spår av krig som bortblåsta då Tel Aviv's gator fylldes med festglada bögar, flator, transor och annat löst folk. För trettonde året i rad firades Gay Pride i det heliga landet med ett rekord på ca 100000 deltagare.

Israel är det enda landet i mellanöstern som accepterar homosexualitet och hela Tel Aviv är känt som en populär bubbla för homosar. När jag först kom till Israel så blev jag väldigt förvånad över den framgångna utvecklingen vad det gäller HBT frågor och efter några helger på Tel Aviv's gayklubbar så bedömde jag stadens uteliv outstanding i jämförelse med Stockholms motsvarighet. Samma sak gäller Gay Pride där paraden avslutas med en enorm fest på stranden som sopar mattan med den svenska modellen à la inhägnat område som kräver inträde. FRI kärlek ska det vara. Dessutom är det ett stort plus med försäljning av 20 kronors Redbull & Vodka längs hela paradens rutt.

Lite dokumentation under vägen: