Det har skjutits raketer igen denna helg, från Gaza, runt ett 90-tal hittills i år. Så länge Hamas är vid makten så kommer det att fortsätta så. För ingenting verkar hjälpa; 2005 lämnade Israel över Gaza helt och fick brutalt evakuera alla judiska städer. Reslutat? Hamas firar genom att bränna synagogor och puffra in mot Israel. För att få stop på de ständiga raketbeskjutningarna så gick IDF in med full styrka och onödiga liv gick till spillo. Året var 2008. Framsteg? Ett relativt lugnt år tills Hamas bröt vapenvilan och började skicka raketer igen.
Men idag är det söndag, den judiska kalenderns svar på måndag. Solen skiner precis som den har gjort sen i Maj, precis som det ska. Och i dag har jag ingen lust att oroa mig över en möjlig förintelse av Israel, eller den ökade antisemitismen eller över träningsvärken i högra skinka efter gårdagens basket. I dag är en dag att vara tacksam och njuta över att jag är här med min fantastiska sidkick, mitt nödvändiga goda.
Så nu ska jag ta en onödig dusch och sätta mig på svettiga buss 82, skumpa igenom Ramat Gan - Bnei Brak, för att förhoppningsvis komma fram till Tel Aviv så att jag kan möta upp min kära vän från Amerikat. Hon har t-shirts med batik-tryck, världens störta leende och tycker att livet för det mesta är väldigt exciting - ungefär precis va som passar en dag som denna.
 |
| Yuval och Moran i går kväll på Minerva - en väldigt lesbisk bar i Tel Aviv. |
0 kommentarer:
Skicka en kommentar