Jag som skryter så om homo-vänliga Sverige

Man kan påstå att Stockholm Pride - något som började som en demonstration då rättigheterna inte var de samma - har blivit till ett vulgärt jippo som visar upp homosarna som översexuella cirkusartister. Eller så kan man tycka att Landet Mellanmjölk hade kommit länge i HBTQ-debatten än så. För det jag undrar är om inte alla dessa människor som spyr homofobiskt skit över det anonym-vänliga Internet kan vara allvarliga med att detta är den enda bilden de får av homosexuella? Vart håller de hus om dagarna? Instängda i en stuga med två mil till närmsta granne och Sverigedemokraternas partiprogram som enda skit-lektyr på utedasset?

Mitt Pride-deltagande för i år, tidigare denna sommar i Tel Aviv.

Jag är - precis som de flesta homosar - väldigt väldigt vanlig. Att i huvud taget behöva förklara att homosexuella fungerar på samma sätt som den klassiska heteron känns underligt i tvåtusentalets Sverige. Hur kan något vettig människa tro att vi dansar runt halvnakna i paljetter på Konsum året om? Ska man behöva förklara att Pride är en årlig fest för att fira de rättigheter som vi har och samtidigt vara en uppslutning för en minoritetsgrupp?

Jag håller med om att det kan finnas viktigare saker att uppmärksamma. Som att det i Sverige är en annan värld för en homosexuell än i Iran, att vi ska kämpa mer för HMTQ-rättigheter för de som inte har några, eller att i huvud taget uppmärksamma den förföljelse och tortyr som sker i många länder inte allt för långt borta. Men det gör vi ju faktiskt. Då Pride är en vecka av lika mycket politik som parad. Problemet för de som ser på är att paljettglittret tar över, och inte på ett sätt som påminner dem om en tid då det inte var möjligt att fria rättigheter, en tid då Pride bara var politik.

Pride är tänkt att handla om kärlek. Och det är väl ändå den dagen som i alla fall alla homosar kan kramas över gränser, husfärg och politik. Jag vill påstå att homosexuella, framför allt i mindre lottade länder, är just de som på grund av sin utsatthet inser att de kämpar tillsammans - över etnicitet och landgränser. När det handlar om en vecka om året, och bara några timmar av årlig parad, så hade jag hoppats på mindre fördomsfullhet och konstiga diskussioner från helt vanliga och inskränkta Svenssons.

Jag trodde allvarligt inte att Stockholm Pride var något som provocerade länge.
Och jag som skryter så frikostigt om mitt homo-vänliga Sverige.


DN DN DN SvD SvD SvD SvD AB AB Exp Exp DN DN DN DN DN DN