Handlingsförlamad stirrar jag på de snötäckta granarna utanför fönstret. Min lista är mest konstig, uppenbarligen är det viktigast att inte glömma Atar's mössa. Samt att mitt handbagage får vara 55x40x20. Jag tar ju ändå alltid samma väska.
Första planen, efter tolv timmar på flygplats, är att krypa ner i den bruna soffan i Florentine. I huset där alla är vänner ägs den bruna soffan av:
Vi möttes för första gången på Gay Pride, för tusen år sedan när strandremsan var fylld till bredden med svettigt untz untz. Jag var solbränd i stråhatt och vi krockade nästan och du ba "Det är ju du ju!".
Efter det blev jag modig. Åkte själv till Tel Aviv på opålitliga bussar i mina skitiga jeansshorts. Dansade hela natten fast jag är en sån som säger att dans inte är något för mig. Vakna ett halv dygn senare och spela guitar hero till brummande fläktar. Vi behöver inte de fläktarna nu. Vi behöver något annat.
arlanda-budapest-ben guiron
0 kommentarer:
Skicka en kommentar