Jag hade glomt varenda kansla som kom over mig pa Ben Guiron. Klockan ar fem pa morgonen och jag blir mott av tva vanner som har pallrat sig upp. Den israeliska gastfriheten, alltid.
Trotts att klockan ar morgon nar vi parkerar i Florentine sa visar Heleit nya tv-spel. Jag ligger bakom henne i soffan och diskuterar den virituella miljon. Hila sover. men Tel Aviv sover aldrig. Inte heller katten, Dush Bag, som gosar runt pa mina ben och haller mig vaken genom att anfalla mina mjukisbyxor. Sa jag stracker ut mig med handerna bakom huvudet. Stirrar pa flakten, som nu ar en varmeflakt som lyser gult i morkret. Later Dush Bag hallas och valkommnar kanslorna som jag glomt.
Ett oljud vacker mig. Tv-spel och pang pang. Klockan har precis blivit eftermiddag och hon som har ersatt Rafael i rummet, sitter i den grona fotoljen med en laptop i knat. Allt ar som vanligt och annorlunda. Jag satter pa varmvatten till dushen, dricker det som kallas kaffe och kedjeroker till musiken. Soundtracket som skapas av allt som ar Florentine. Jag ar hemma och det ar gashud i sig. Florentine & jag, en javligt fin saga.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar