Igår sprang jag och pappa från parkeringen.
Det finns en gräns.
Blomman mailar strandbilder medan jag bittert stirrar på snön som har lagt sig ett par decimeter upp på rutan. Hon säger att tiden går baklänges nu, trotts att hon har sol och hummus.
Ända sedan jag började bära armbandsur så tycks tiden bete sig konstigt.
Vi fortsätter att vänta.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar