vänta

Jag väntar bara för tillfället. På att flytta, två våningar ner och jag förväntar mig att vardagen kommer att kännas som en amerikans sitcom. Vi ska leva på 5-dagarsvin och råtobak, nästan självförsörjande, nästan som kibbutz.

Jag väntar på Blomman. Ja, mest väntar jag på Blomman. Hela tiden, konstant och allt runt om kring det har blivit trivialt. Och det enda spriten kan göra är att förstärka den känslan.

Jag skrev det till White Chocolate här om dagen, att fan va vi har blivit globaliserade nu. Vi hade inte haft en aning om att vi skulle få det vi ville ha tillslut.

Han glömmer nog heller aldrig den där dagen då vi glömde bort att äta och drack Goldstar vid bensinmacken. Det blåste sand och vi gick ner till fältet där vi jobbade och skrek till varandra för att överösta ökenvindarna. Sen såg han smalare ut än vanligt efter det, utsvulten på något. Vi försökte alltid göra om den där dagen.