Jag är frihet nu och Kråkan är ett geni

Jag skriver långa mail med koffeinfingrar och näringsbrist. Jag skriver om att snön är blå och om att ta över världen. Om att i dag alltid blir i morgon. I bakhuvudet hör jag Kråkan genom luren, jag är ett geni! Kråkan är ett geni, jag håller med. För jag är också ett geni.

I går sa pappa, hur skulle välden se ut om inte jag sprang runt som en pajas med de här fula glasögonen på huvudet? Pappa är nog den som älskar mig mest i hela världen.

Jag är frihet nu. Jag står på den där klippan med utsikt över andra sidan. Hämtar de varma vindarna ut minnet. Spretar med fingrarna, armarna i luften. Om jag faller så faller jag. Uppåt är inte alltid neråt.