Veckans öl har med stor förvånings bytts ut sedan senaste besöket. Det var annat när man var här en och två och tre gånger i veckan. Kände personalen och fick den där eftertraktade stammis-tröjan. Nu ser Matadoren uppriktigt uppgiven ut när hon säger att ingen riktigt blir kär henne, bara en konstlad person som de själva har förvillat fram. Så jag säger, för att jag menar det, att jag allt har varit lite kär i henne. Betuttad, viker Marty in.
Monogami står på tapeten i rökrummet och jag och Matadoren försöker försvara det vi kallar kärlek.
På vägen hem, timmar senare, är samtalet fortfarande under samma kategori och jag säger att jag måste tro på kärleken annars kan jag lika gärna dö. Men blir ju alltid lite högtravande av öl och för lite solljus.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar