Svettiga grönsaker

Det är något speciellt med att gå upp 05.20, snöra på sig arbetskängor och dricka kaffe i soluppgången. Just därför har jag hoppat in som frivillig gästarbetare denna vecka och åter tillbaka på mitt saknade grönsakfält. Dessutom tycker jag fruktansvärt mycket om min gamla chef Vered - en jordnära kvinna som studerar Kabbala och ler ofta.

På fältet är det varmt. Det är så varmt att bastu känns lite mesigt, speciellt i tjocka arbetsbyxor och kängor. Jag har många försök konstaterat att det är omöjligt att förklara hur varmt det är att jobba under Mellanösterns sol i Augusti. Så jag struntar i det och berättar i stället att jag har antydan till svedd bakdel efter att ha fått skjuts på ett metallflak bakom en traktor, men livet är fint ändå.