Israel Defence Forces - Iskalla mördare?

För mig som svensk så var det till en början väldigt svårt att förstå hur Israels omfattande militära försvar påverkar landet och invånarna. IDF (Israel Defence Forces) utmålas som iskalla barnamördare i svenska medier och jämförs ibland med Nazitysklands SS-soldater. När man ser det från insidan så ser det självklart lite annorlunda ut.

Min flickvän (till vänster) var officer under hennes tjänstgöring.

I Israel är militärtjänstgöring obligatorisk får bägge könen - killar gör tre år och tjejerna två. Man påbörjar sin basträning då man är arton år och har gått ut gymnasiet, efter den intensiva förutbildningen så fortsätter man till sin unit och tilldelas sin specifika uppgift under tjänstgöringen. Detta är alltså en naturlig del av livet för en israelisk ungdom - gymnasiet, militären, resa, universitetet. När du en gång har gjort armén så kan du komma att bli inkallad under resten av ditt liv, olika beroende på vilken funktion du hade under tjänstgöringen, men i det stora hela kan man säga; en gång soldat, alltid soldat. Detta system ses som nödvändigt för att staten Israel ska överleva de yttre hoten, landet är ju trotts allt inte större än Småland.

Att somliga israeliska soldater ibland tabbar sig är inget konstigt med tanke på att i stort sett alla är soldater. I en så stor armé så finns det, som överallt i värden, ett och annat rötägg. När detta då händer blåser medierna upp detta något kolossalt och en eller flera individer får spegla ett helt land. I verkligheten är IDF otroligt organiserade och professionella - att i huvudtaget avlossa ett vapen måste godkännas av högt uppsatta officerare. Av alla de soldater och ex-soldater jag känner så vet jag ingen som någonsin har skjutit någon.

Mina kompisar från kibbutzen - Mauricio och Daniel - har 

bägge kommit från utlandet för tjänstgöra i IDF.

Jag tror att det är svårt att säga hur den obligatoriska militärtjänstgöringen påverkar invånarna i Israel. Men min allmänna uppfattning är att den bidrar till en ökad mognad hos israeliska ungdomar. Att tjänstgöra i ett land som ständigt ligger i krig är ingen lätt match och det är väldigt mycket ansvar för så unga människor. Vad gjorde man själv när man var 18? Söp sig redlös på Hultsfredsfestivalen i för tjata Cheap Monday och sov till klockan tre varje lördag? Om man funderar på hur mycket det är att offra, de där gyllene åren innan tjugo, så kanske man kan förstå hur det känns att behöva försvara sitt land i stället för att springa på indie-klubbar och klaga på att man inte får en egen lya i innerstan. IDF-soldaterna är inget annat än vanliga ungdomar i gröna kläder med gevär, långt i från de iskalla mördare som de för många gånger har framställs som.

Atar har nyligen avslutat sin basträning och 

tilldelats sitt jobb för de kommande två åren.

Trotts att armén inte är självvalt så ser många det som ett gott ont med tanke på landets överlevnad. När man växer upp under flera krig och har levt med skräcken det för med sig så kan det nog kännas bra att dra sitt strå till stacken.

DN DN DN DN DN