För ett par bruna ögon

Ja, vart börjar man. Jag blev kvar, uppenbarligen, då jag inte dök upp på Arlanda i går. Det faktum att jag nu ska vara kvar här på den plats jag älskar mest av allt tillsammans med den jag vill vakna med varje morgon känns lite för bra för att vara sant. Nu är det tid för anpassning. Alla skrikande israeler och bootcut.

Nu är det livet med Moran, hos familjen Karni i Petah Tiqwa. Det är fint och varmt och allting kommer att ordna sig.

Föresten, förlåt att jag inte kom hem.