Jag glömde nycklarna. Det brukar jag aldrig göra men just då när jag inte kunde ringa så stod jag och övervägde snöbollskasting på fönstret. Jag kramade en boll och lät den falla till marken. För det lyste i fönstret hos den Sista Socialisten. Han hade ny dam, från Småland, som bjöd på vin och kunde teckenspråk. Så jag fastnade där bland kaffelatte-väggar i en kaffelatte-fotölj och kände mig malplacerat välplacerad. Berättade lite i förbigående om Blomman. Det låter onödigt smörigt men det är kort och gott vad namnet betyder, eller planta för att vara mer precis.
Hon är rädd för mig, Blomman. Vill att jag ska berätta vem jag egentligen är/vad hon ger sig in på. Än en gång måste jag rådfråga Kråkan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar