Vi har levt for dagen, foralskat oss, gratit, skrattat, tappat allt och fatt tillbaka allt och lite till. Men mest har vi alskat nastan allt. I gar hoppade vi fram och tillbaka over gransen till Vastbanken. Ingen fara mamma, vi kande soldaterna vid checkpointen. Men det ar samtidigt en speciell kansla att det finns en liten, men existerande risk att fa en kula i ryggen. Bisarr underhallning. Om man nu kan kalla det underhallande. For om vi verkligen hade tagit en civil bil och akt en bit in over gransen sa hade det inte varit sa roligt langre.
Pa onsdag kvall ar jag ater tillbaka i ett land som ska forestalla hemma. Det finns inget hemma. Jag har tva namn, tva lander och jag lovar, graset ar inte gronare pa andra sidan. Men jag hoppas att det kommer en dag da vi kan aka over den dar gransen med israeliskt nummerplat och bli valkommna pa andra sidan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar