Det finns inga jävla kameler här och det finns inga snälla hundar. Vi bara går går går och kommer aldrig till Carmen. Tills fötterna blir blodiga och höfterna skakar, så långt går jag och får poäng som ska väga upp kvällar av kvinnor, tjejer, som släpar med orden på dialekt och jag vill ha alla människoslukares dikter tatuerade på ryggen där bara de tjugosju älskarinnorna kan se dem. Kanske, om det inte är för mörkt.
Bagarmossen / Foto: Anna B.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar